något saknas i mammahjärtat

Igår gjorde Teo sin sista dag på förskolan. Helt plötsligt från ena sekunden till andra (nästan) fick jag en kille som ska börja i förskoleklass på Måndag. Usch vilken stor sten som lossnade från bröstet när jag fick beskedet att det var ok att han fick börja. Glädje tårarna bara spruta, gick inte att få hejd på dem ;)
Ville bara skrika ut min (vår) lycka.
Så igår eftermiddag gjorde Teo sitt första besök i skolan. Han ville se hur skolan såg ut på insidan. Så vi bestämde oss för att ta en sväng ditt och helt plötsligt var inskolningssamtalet också gjort ;)
När han fick se alla kompisar i fritidslokalen var lyckan total. Så detta blir nog inga problem. Kommer bli jättebra för oss alla.
När vi var klara i skolan begav vi oss hem där mormor och morfar väntade. Barnen skulle få följa med i husbilen ett par dagar. Visst, dem kommer hem i morgon men gud va ja saknar dem. Ibland önskar man att någon bara kunde ta dem för ett par timmar bara så man får pusta ut men samtidigt blir det ju så tomt utan dem. När dem åkte vid 15:30 va de precis tomt här hemma. Inte ett ljud. De vart för tomt. Även fast jag vet att dem har det bra och att mormor och morfar sköter mina barn lika bra som jag så längtar ja efter dem något enormt. Mormor och morfar är bäst i hela värden och gör allt för barnen (efter mamma och pappa förstås ;))
 
I morse vakna jag upp 5:30. När man äntligen kan sova så kan man inte göra det. Så när Janne gick till jobbet i morse stod jag redo i hallen med träningskläder på mig så det vart en svettig promenad på 8 km. Dusch, frukost, matlista är gjort. Så nu ska jag strax ut i bilen och fixa lite. Janne går hem vid 12 idag då han har en bokat tid i Motala kl.16
Äntligen ska Thea få sitt namn på pappas arm. Sen åker vi vidare och ser vart vi hamnar. Barnen kommer hem på Lördag eftermiddag så tills dess ska vi vara hemma. Se vart vägen bär oss ;)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0