I morse kom Thea med denna till sin mamma i sängen. kan mammahjärtat smälta mer <3

 

Teo är inne i en period då han mer än gärna vill hjälpa till i köket. Thea ser allt han gör och kommer mer och mer och vill också hjälpa till. Dem har varsina ``barnknivar´´ så dem hjälper gärna till och skär, steker och allt vad vi gör. Kommer gärna och frågar om dem får hjälpa till och frågar om allt möjligt. Tycker bara att det är roligt att dem vill och det är bara nyttigt för dem.
Teo plockar gärna fram frukost på morgonen och bjuder på. Så i morse ville inte Thea va sämre så då skar hon bröd, smeta på smör och en ostskiva. Sen kom hon till våran säng och bjöd Teo och mig på frukost.<3

 

 

Finns det något bättre än att se dem så här tillsammans?
Så något ``rätt´´ som förälder måset man i alla fall ha gjort.

 

Natten till Söndag för dryga 2 veckor sen sov jag knappt något. Vid 3 - tiden gav jag upp sovandet. På kvällen, när dem små var lagda i sina sängar och sov, väntandes på att få gå till skolan/förskolan vaknar Teo och kräks.
Var bara att palla sig upp och fixa hans säng och bädda ner honom på golvet. Så den natten vart de inget sovandes för mamman i huset då lilleman kräktes i stort sett hela natten. Sen kom febern och ingen vätska tog han imot. Teo blir så lätt uttorkad men vi kämpade på. Nu, nästan 2 veckor senare äter/dricker han skapligt igen.
Men när han började känna sig bättre var det min tur. Sen kom Thea. När våra 48 timmar hade gått och huset städades grundligt började Janne.
Det var droppen. Då bröt kroppen ihop totalt.

Tvättmaskin/torktumlare hade gått varm sedan söndagnatten och man han knappt få tomt i tvättstugan innan de va fullt igen.

Ont i magen, hemska sammandragningar som drog ut i ryggen, 2 rastlösa barn, en sjuk man och en kropp som inte fått sova på en vecka ramlade ihop. Men de var bara att resa på sig och komma tillbaka. På söndagen 1 vecka senare tog jag barnen och gick ut. Sååå skönt att få komma ut och få lite frisk luft och få röra på sig efter en vecka inomhus.

 

Så nu hoppas jag att vi haft vårat inom sjukdomar men de är väl ingen risk. Året har ju knappt börjat =)

Japp, här ligger vi inte på latsidan precis. Älskar verkligen att få äran att ytterligare en gång få bära ett underverk. Om man bara kunde få slippa allt ont som kan föra med sig av en graviditet.

Innan jag vart gravid lyckades ja kämpa 1 år med vikten vilket resulterade i nästan -15 kg på vågen och -16 cm runt midjan och brösten vilket fick mitt självförtroende att kliva från botten till toppen och jag började tycka för en gång skull att jag var fin.
Sen flyttade bulan in och vikten sköt iväg direkt vilket gör att jag mår skit. Sen foglossning, ryggont, illamående till tusen, huvudvärk, yr, trött ja....listan kan göras lång. Detta gör att jag sjunker ännu mer i mitt mående och mitt självförtroende. Bm tror på en pojke då symtomen är lika med när jag vänta Teo. Med Thea mådde jag hur bra som helst.

Detta med mitt mående gör att jag inte orkar som vanligt i mitt vanliga liv så de gör oxå att mitt mående är i botten.

 

Denna graviditet har jag varit livrädd. Dem andra två var ju ändå planerade och då visste man att går det inte vägen så är det bara att försöka igen. Men denna gång var det inte 100 planerat men mycket välkommet ändå. Så då känns det mer att går det inte väggen denna gång så blir det inget nytt försök. Så igår när bilen styrde mot lasarettet för ett ultraljud var tårarna verkligen nära och hjärtat hoppade nästan ur kroppen. När jag väl vart min tur så var jag så nervös så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Har ju knappt kännt något ``levnadstecken´´ denna gång heller så det gjorde mig ju inte mindre nervös. Men en fin liten människa hoppade för fullt där inne och ville knappt vara still när bm skulle mäta allt. Men den visade stolt upp vad som gömde sig där inne =)
Så nu ska man bara komma överens om ett passande namn. Dock har vi ett par veckor på oss att bestämma oss. Dem andra har ju inte varit bestämda förens dem kommit ut så de blir nog så här oxå. Frågan är bara om man ska fortsätta på bokstaven T som syskonen elelr om man ska bryta av helt. Namnet Charlie är ju ett namn som ligger mig varmt om hjärtat och ett namn som passar både tjej och kille.

Tänkte lägga mig och vila efter att barnen var lämnade på sina ställen då ja sovit som en kratta i natt. Var supertrött igår kväll efter en heldag på vift. Somnade sittandes i sängen med mobilen i handen.

Vaknade vid 2 - tiden och var utvilad till max. Kunde verkligen inte somna om.
Vid dessa tillfällen blir jag bara stressad då jag vet att jag måste orka med barnen dagen efter men om jag inte kan sova blir kroppen helt förstörd dagen efter.

Strax efter 4 - tiden somna jag och vaknade av Teo vid halv 6. Kände mig mer död än levande just då.

 

Men som vanligt ska man bara göra de de först. Tänkte va snäll och skura av toaletten, dammsuga och bara vika tvätten i tvättstugan så vi slapp sånt i helgen och kunde njuta av helgen tillsammans utan en massa måsten.
Slutade i hemska sammandragningar så nu sitter ja i soffan med massa ``pappersjobb´´ som måste fixas. Papper inför bvc, läkarbesök x 3, utvecklingsamtal x 2 m.m. som sjukskriven trodde ja man skulle ha de lugnt omkring sig =)

 

Göra lite nytta kanske så allt de tråkiga är undanstökat till min aunderbaringar ska hämtas och vi kan invänta pappan och sen ta helg.