Min operation
Nu kommer jag publicera bilder jag ALDRIG trodde jag skulle dela med mig av. En del bilder visar kanske mer än ni vill se men då får ni väl bläddra vidare. Innan jag fick Teo var min mage SMALL och FIN. Gick upp ca 30 kg när jag väntade honom. Efter gick jag knappt ner något och när jag väntade Thea gick jag bara upp 8 kg visserligen men magen vägrade försvinna. Bestämde mig rätt tidigt att en operation med att ta bort allt överflödigt på magen om de så fick ske ur egen kassa med pengar. Kollade upp vad de skulle kosta, kliniker, bilder. Sökte ofta på information om bukoperation. Men suget efter ett tredje barn fanns där. Innan operationen skulle ske skulle barnfrågan va klar. Åren gick och bukoperationen vart bara mer och mer intressant. 2013 var jag till vårdcentralen och dem skickade remiss ang att få en genom dem. Fick av slag då mitt bmi var för högt. Där och då bestämde jag mig för att denna operation skulle bara ske. Började med lchf och kilona försvann och även cm på kroppen ramla av mig. Mycket blod, svett och tårar var de på vägen men jag hade ett mål och de skulle ja bara nå. En dag kände jag på mig att det var något som inte stämde. Även att jag vet hur barn blir till och att jag inte var skyddad så trodde jag aldrig att ett tredje barn skulle flytta in i min mage. Men ett plus fanns på stickan och en liten Ted hade bosatt sig hos oss. Med väldigt blandade känslor. Jag ville så gärna ha ett barn till men när man väl var där så visste jag inte om det var de jag ville. Med mycket disskutioner fram och tillbaka ang bebis och min operation så kom äntligen Ted till värden och min resa till min operation började igen.
Man får SKÄMMAS att man tillät sig att se ut så här. 110 kg. Men sanningen är den att efter 3 barn så såg min kropp ut så här och de va nu min väg till operationen började igen. Under graviditeten med Ted mådde ja super illa och väldigt dåligt i psyket så åt de ja kunde på grund av illa måendet men nu började jag med lchf igen Juli-15. Och lätt var det inte. Mycket blod, svett och en jävla massa tårar va de. Promenerade så ofta jag fick tid och började sakta springa. Tränade ibland på gymmet. Målet skulle jag bara nå.I slutet av Augusti/början av september -16 var jag med Teo till vårdcentralen och tog då upp frågan ang bukoperation och läkaren lovade att skicka en remiss men hade 2 ynka jäkla kilon kvar för att vara i mål 70 kg och inom godkänd bmi gräns trodde han att det skulle ge avslag så jag var beredd på det. Väntan var jäkligt lång efter det där brevet om hur det skulle bli. Den 26 September kom de där brevet från landstinget ÄNTLIGEN ner i lådan. Jag skulle få en tid att få träffa en sjuksköterska för bedömning av operation. Tårarna bara spruta av lycka att bara få komma ditt gav mig en rejäl jävla knuff att fortsätta mot mitt mål. Den 30 September damp en läkartid ner i brevlådan. Nu var det på verkligen på riktigt. I början av okt begav vi oss mot US i Linköping. Nerverna låg verkligen på utsidan och jag trodde verkligen att det skulle bli ett nej. Kände att det var bättre att vara inställd på att det skulle gå åt helvete än att gå med falska förhoppningar. Sjuksköterskan jag träffade var jättetrevlig och tog lite kort och vi pratade lite. Hon trodde att läkaren skulle säga ja till operationen så hon började skriva en operations journal. Hon skulle träffa läkaren senare under dagen och diskutera mitt ärende så skulle hon höra av sig.
Den väntan att få höra något va den längsta väntan någonsin. Den 27 Oktober dimper det ner ett mail att jag blivit GODKÄND och att operationen skulle ske i februari/mars beroende på kön. Fy fan vilken lycka det var. Äntligen hade jag nått mitt mål som jag strävat efter så länge. En dag i December ringer dem från US I Linköping och berättar att jag kan få min operation redan i Januari v.4 om jag kan tänka mig att opereras i Motala. Så den 30 December var jag på läkarbesök inför operationen med mindre lycka. Där och då berätta dem att tyvärr hade min operations tid gått till en annan men dem skulle ringa i början av Januari och berätta om jag skulle få en tid v.4 eller om det skulle bli senare. Dagarna gick och äntligen kom den dagen då dem ringde om vilken dag det skulle ske. Tyvärr skulle jag inte få en tid v.4 utan fick vänta till 28 Februari. Usch va ledsen jag vart. Men samtidigt kände jag att tills dess skulle de gå fort och hade jag väntat så här länge så kunde jag vänta 1,5 månad till. När vi hade lagt på så dröjde de ett par timmar så ringde dem igen. Då hade dem fått ett återbud så redan den 23 Januari skulle min operation ske. Då hoppade mitt hjärta ur kroppen av lycka. Kl 7 på morgonen skulle vi befinna oss på lasarettet i Motala.
Innan operationen skulle de duschas i descutan. Dagen började kl.5 med dusch och kolla så ja hade allt nerpackat. Barnen lämnades på förskolan och fritids då vi fått lov att ha dem där under dagen tills mormor slutade och kunde hämta mina ögonstenar. Kl. 7 var vi anmälda på lasarettet och in visade på ett rum. Fick byta om till sjukhuskläder. Blodprov lämnades, fick värktabletter i förebyggande syfte och sen kom läkaren som skulle operera mig in och målade på min kropp.
Sista bilderna på min mage innan de var dags att bege sig mot operations salen. Var inte ett dugg nervös. Janne fick inte följa med in när jag skulle sövas men där och då kom nervositeten så han fick lov att följa med in. Fick lägga mig på operationsbordet. Fick några värme sockar på mig, kanyl sattes och sen somnade jag. Operationen började strax efter 9 och tog 3 timmar. Rullades till uppvaket och där sov jag till och från fram till 16 ca. Bad om extra smärtstillande 1 gång. Visst att det gjorde ont men tyckte inte att det gjorde så ont som jag hört att det skulle göra. Vid 16 rullades jag tillbaka till avdelningen där Janne väntade. Han hade varit hem en sväng och kom sen tillbaka. Stannade i sängen resten av den dagen och sov mest hela kvällen/natten. På morgonen vid 5 tiden tömdes dränage påsarna och även katetern. Sen drogs katetern och vid 9 kom dagpersonalen och jag skulle försöka ta mig ur sängen. Var inga problem då man skulle använda samma teknik som efter snittet. Tog mig in på toaletten och fick sätta på mig mina egna kläder och borsta tänderna. Bara de gjorde att man kände sig fräschare. Frukosten serverades och sen fick jag göra lite som jag ville. Försöka röra på sig så gott de gick var bara bra. Så de vart ett par promenader i korridoren men även mycket vila. På Onsdag vid ca 9;30 drogs dränaget och hade fått höra att det skulle göra jätteont men de kändes inte speciellt mycket. Ena slangen var fastsydd lite långt in så de kändes när tråden skulle bort men annars var de lugnt. Vid 13 fick jag åka hem. Då barnen blivit sjuka i feber och förkylning fick min snälla bror hämta mig. Väl hemma spendera jag tiden i Teos säng med massa kuddar under benen och ryggen. Hade plattan med netflix så där spendera jag en vecka. På sjukhuset var dem jättesnälla och såg till så jag fick lchf till frukost, lunch och middag. Personalen var helt underbara under hela min vistelse.
6 Februari hade jag en återbesökstid där omläggningen togs bort och jag kunde äntligen få se såret. Sköterskan som tog bort omläggningen tyckte att bara under dessa få dagar hade de läckt och blivit jättefint. Ett par extra vita (kommer inte på namnet) sattes över såret på 3 ställen där hon tyckte de behövdes. Sen vart de bara en vanlig kirurgtejp över som jag sen ska tejpa med i 6 månader.
Dessa 2 bilder är tagna när vi kom hem från återbesöket. Magen är svullen och de tar 1 år innan magen är helt läckt men redan nu är jag super nöjd. Funderar dock på att bekosta en fettsugning av sidorna på magen. Men ska låta detta år gå så får man se hur de ser ut/blir. Fina blåmärken man har på benen efter alla sprutor man fick ta. Fick ta innohep i 12 dagar i förebyggande syfte.
En bild på magen 8 veckor EFTER operationen. När magen har läckt och jag kan börja träna igen så kommer magen bli super. När jag känner mig redo var det ok att börja träna men efter 3-4 månader ska de va så pass läckt vid magmusklerna så jag väntar nog till efter semestern innan jag går tillbaka till gymmet. Har provat att börja promenera men överansträngde mig direkt. Så nu försöker jag bara få vardagen hemma med familjen och jobbet att fungera. Promenader få komma längre fram.
Vågen väger idag in på 70 kg. På 6 månaders återbesöket hoppas jag att jag väger 65 kg men inget jag strävar jätte hårt inför. Just nu mår kroppen skit för att jag inte kan träna och då äter jag istället, allt jag kommer åt i kyl/frys/skafferi. Det gör att jag mår ännu mer dåligt i psyket. Så just nu är de en berg och dalbana med maten, kroppen, vikten, psyket.
Sjukdomar
Under tiden jag har varit sjukskriven i jan/feb/mars har barnen och Janne haft halsfluff 3 ggr. Jag har haft det 1 gång. I Söndags var vi till jouren då vi mistänkte att det var dax igen. Teddies fick pencilin för sina fingrar som blivit infekterade efter en liten skada. Janne och Teo fick penciline mot 3 gången halsfluff. I Tisdags var vi till vc då Thea börjat klaga på halsont och dem på jouren tyckte att vi andra i familjen oxå skulle testa oss. Visst hade ungen halsfluff oxå....Blir så jäkla trött på detta så nu hoppas ja att efter denna kur är skiten över.
Jag började bli halv snorig i Torsdags eftermiddag men under nattens gång på jobbet slåg de till ordentligt. När ja la mig för att vila lite innan jobbet var ja supersnorig. Men kände att ja inte kunde sjukskriva mig timmar innan skiftet började. Så under natten till Fredag vet ja inte hur mycket snor de kom ur från min kropp. När kl va 5:30 kunde ja knappt få fram ett ljud från munnen så hes var ja. Gårdagen mådde ja skit men utan sömn oxå så gjorde de sitt.
Men nu sitter ja här framför datorn och skulle försöka få till ett inlägg om min op men telefonen verkar inte vilja som jag vill. Får inte upp bilderna....
Funderar på att lägga mig på soffan en sväng. Idag blir de te, vatten, hostmedicin, huvudvärkstabletter som får rädda min dag. Ont i halsen och huvudet, feber, hosta från dess like och lite jobbigt med andningen så får se hur dagen slutar.
Teddies börjar även han att hosta, nysa och snora så vi får väl se hur veckan slutar och hur nästa vecka blir. Teo har varit hemma måndag och Tisdag. Thea har varit hemma hela veckan. Hon börjar även hosta, snora och nysa. Som tur är har ja bara 1 arbetspass denna vecka och även nästa vecka så utan sömn innan och efter jobbet fixar vi de så barnen kan va hemma och vi slipper vabba. Vet man att de bara är en gång så går de och ja kan lägga veckan efter de men annars är de inte hållbart.
Nyår
Nyår firade vi även denna gång med Sandra, Affe och alla barnen. Även en kompis till affe med sina barn var med och under kvällens gång kom det fler kompisar till honom. Men super trevligt hade vi.
Maten hade jag förberett kvällen innan då ja dels tycker att sånt här är super kul och fixa med men sen var ja ledig. Sandra jobbade så kände att ja kunde fixa handling och mat.
Vi började med skagenröra och vitlöksbröd. Mätt redan där 😂
Barnen lekte medans vi plockade undan del nr 1 och förberedde för del nr 2. Varmrätten. Den bestod av grillad oxfile, hackebackspotatis, sallad, grillad bacon lindad sparris, beasås, pepparsås och whiskeysås. Var man inte mätt redan så kan ja säga att de va man verkligen efter detta. Detta var så gott.
Barnen fortsatta att leka och det var dax att förbereda för efterrätten. Den bestod av chokladskålar Som barnen fick fylla med grädde, glass, cocktailbär, strössel och chokladsås. Barnen åt och åt och åt. Medansvar jag själv va sååå mätt Av all god mat.
När efterrätten var bort plockad åkte allt gott fram. Godis, chips och ostbrickan. på förrätten smaka ja en tugga av ett vitlöksbröd. På varmrätten åt ja helt som ja brukar. På efterrätten hade ja förberett glass som ja smakade på med lite grädde men va ju som sagt så jäkla mätt så orkade inte äta mer. Av godiset smaka ja 5 bitar Max. Av chipsen smaka ja en näve. Av ostbrickan åt ja lite ost och oliver. 3 kex tog ja. Men sen drack vi 2 flaskor pink platino till maten och en flaska tre apor efter maten så kolhydrater gick ju in i kroppen ändå denna kväll. Raketer smälldes lite tidigare än tolvslaget så barnen skulle få se. 12 slaget skålades in och vårabarn sov gott då :)
Sen bar de hemmet mot kudden och sängen
2017
Bättre sent än aldrig men nu har ja äntligen beställt mig en kalender för 2017. Nu väntar ja bara på att den ska landa i min brevlåda så man kan börja fylla den med allt roligt som händer under våren
jul och nyår 2016
Julen firade vi med sandra och affe, hemma hos dem. Mina barn var halv sjuka och griniga. Annars hade allt varit helt på topp. En vecka innan jul fick Ted 18 månaders vaccinet och han vart ju då naturligtvis sjuk av de som dem kan bli. Så han va sjuk dagarna innan jul plus att dem andra drog hem bacciler från skolan. De innebar att dem två stora oxå fick feber, hosta och snuva. Men vi försökte oss på en trevlig jul ändå. Jag jobbade natten till julafton så jag sov fram till 13. Sen fixa vi till oss med kläder och allt va de innebär med julen så for vi iväg mot firandet. Vi åt god mat och som vanligt äter man aldelles för mycket. Även att man vet hur de brukar vara. Barnen tjatta efter tomten så lite paket vart de oxå. Sen ville mina barn hem...hehe tjattade redan efter paket öppningen att dem ville åka hempt. Så efter ett par timmar bar de hemåt. Mätta, nöjda och glada.
Välkommen 2017
Ja, här inne har man inte varit sen 7/12-16
Har MASSOR att berätta så måste ta mig tiden och publicera liite inlägg.
Vad har hänt sedan sist då?
vi har firat jul, nyår, jobbat, bytt arbetsplats, haft sjuka barn, varmvattenberedaren och duschen har gått sönder, varit i stockholm på disney on ice, opererat mig. Ja ni ser ju. så inom kort kommer de nog ett och annt inlägg komma upp på bloggen.
Ha de så bra så länge tills vi ses =)
