teosmamma

Finns det något bättre än att se dem så här tillsammans?
Så något ``rätt´´ som förälder måset man i alla fall ha gjort.

 

Natten till Söndag för dryga 2 veckor sen sov jag knappt något. Vid 3 - tiden gav jag upp sovandet. På kvällen, när dem små var lagda i sina sängar och sov, väntandes på att få gå till skolan/förskolan vaknar Teo och kräks.
Var bara att palla sig upp och fixa hans säng och bädda ner honom på golvet. Så den natten vart de inget sovandes för mamman i huset då lilleman kräktes i stort sett hela natten. Sen kom febern och ingen vätska tog han imot. Teo blir så lätt uttorkad men vi kämpade på. Nu, nästan 2 veckor senare äter/dricker han skapligt igen.
Men när han började känna sig bättre var det min tur. Sen kom Thea. När våra 48 timmar hade gått och huset städades grundligt började Janne.
Det var droppen. Då bröt kroppen ihop totalt.

Tvättmaskin/torktumlare hade gått varm sedan söndagnatten och man han knappt få tomt i tvättstugan innan de va fullt igen.

Ont i magen, hemska sammandragningar som drog ut i ryggen, 2 rastlösa barn, en sjuk man och en kropp som inte fått sova på en vecka ramlade ihop. Men de var bara att resa på sig och komma tillbaka. På söndagen 1 vecka senare tog jag barnen och gick ut. Sååå skönt att få komma ut och få lite frisk luft och få röra på sig efter en vecka inomhus.

 

Så nu hoppas jag att vi haft vårat inom sjukdomar men de är väl ingen risk. Året har ju knappt börjat =)