Minivättern


I Fredags var det dags för minivättern för Teos del.
Förra Lördagen fick han feber som kommit och gått lite till och från hela veckan så läget var lite sådär om det överhuvudtaget skulle bli något först. Sen i Torsdags hade han ångrat sig och ville inte cykla. Men sen i Fredags när han vaknade var han taggad till tusen att cykla. Så när jag hämtade Teo i skolan vid 13 åkte han raka vägen hem och fixa till sig med träningskläder och hjälm. Väntan var lååång tills pappa Janne kom hem och vi kunde åka.
Skulle han få välja själv skulle han nog startat på än gång vi kom in till Motala :)
Hämta startlappen och träffade på alla hans kamrater i stadsparken som också skulle cykla. Laddad till tusen och förväntansfull. Till slut vart kl 17 och vi kunde gå mot start. 17:10 hade Teo sin starttid och vi väntade ivrigt på att få se Teo komma cyklandes förbi oss där vi stod. När han cyklat förbi skulle vi möta honom vid målgång men med en lillasyster som tycker att allt är tråkigt just nu och bara ska gnälla så missade mamma och Thea målgången. Pappa Janne gick iväg förre oss till målet och tog emot prinsen som var hur lycklig som helst. Medalj,saft, banan, keps, glass och fotografering när han kom i mål.
 


Nu pratar han redan om nästa år. Då ska han cykla minivättern igen ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0