Något rätt som förälder
Jaaaa, något rätt som förälder måste man väl ha gjort när man vaknar upp till sånt här på morgonen. När Janne klev ur sängen för att åka till jobbet i morse var Teo snabb att ta hans plats i sängen. Barnkanalen sattes på och när Janne kom från badrummet låg våra små hjärtan tillsammans och tittade på tv. Då blir mamma hjärtat helt varmt av kärlek. Även fast ni bråkar med varandra och även kan reta eran mamma till vansinne (rent ut sagt) så ger ni ändå så mycket kärlek till varandra och även till era föräldrar. Ibland när ni bråkar och retar gallfeber på eran mamma önskar ja ibland att någon kom och hämta er, men samtidigt skulle ja inte ge bort er för något i värden. Men mamma/pappa livet är inte alltid en dans på rosor som så många verkar tro och de skrivs om. De skrivs väldigt lite om de negativa som finns i alla familjer. Man får oftast bara höra om allt som är bra. Men i våran familj finns de bra och dåliga stunder. Men de måste de finnas.
Ibland när dem bråkar och INTE lyssnar för 5 öre så undrar man, i alla falla jag vad man gjort/gör för fel. För vad man än säger eller gör så gör ni precis mottsatsen. Ibland eller just nu i en period har ni varit förjävliga (rent ut sagt).
Så fort dem sett varandra har dem spottat, slagits, dragit i kläder och håret, kallat varandra för både de ena och andra, sagt och gjort grejer mot Janne och mig. Ibland blir man helt fundersam vart våra barn tagit vägen. Ibland när man kommer för att hämta Teo i skolan har man fått heta både de ena och de andra och han skiter i allt och bara är rent ut sagt ett monster. Dryg och uppkäftig som bara den. Men samtidigt är de väl en fas dem ska gå igenom. Men som mamma och stå på sidan om och försöka tala om vad som är rätt och fel och man bara får ``skit´´ kastat på sig tillbaka, de är inte lätt. Thea har haft en period då bara pappa duger. Visst har hon de fortfarande men inte i samma mängd. På morgonen när hon vaknar är hon jättegullig, Janne går till jobbet och barnet blir ett monster. Gör precis mottsatsen mot vad jag säger. Kommer till förskolan och hon blir såååå trevlig och glad. Hämtar henne efter 5 timmar och hon blir ett monster mot mig. Sen kör hon sin still med gap, skrik, dryg, uppkäftig, gör allt i mottsatts till vad jag säger tills Janne kliver innanför dörren. Då blir hon som ett litet lamm. Teo han bara skriker, slår och gapar på mig. Kör med sin dryga attityd mot mig och struntar fullkomligt i vad jag säger. Så fort han ser sin syster så slåss han. Försökt att prata med honom flera ggr för att se om det är något vi kan hjälpa honom med, om det är något en annan gör som han tycker är fel. Men de är som att prata med en väg.
Som mamma ska man då stå på sidan om allt detta och försöka göra rätt och fel i situationen. Till råga på detta så växer en ny familjemedlem och mina krafter är inte som förut.
Så fort dem sett varandra har dem spottat, slagits, dragit i kläder och håret, kallat varandra för både de ena och andra, sagt och gjort grejer mot Janne och mig. Ibland blir man helt fundersam vart våra barn tagit vägen. Ibland när man kommer för att hämta Teo i skolan har man fått heta både de ena och de andra och han skiter i allt och bara är rent ut sagt ett monster. Dryg och uppkäftig som bara den. Men samtidigt är de väl en fas dem ska gå igenom. Men som mamma och stå på sidan om och försöka tala om vad som är rätt och fel och man bara får ``skit´´ kastat på sig tillbaka, de är inte lätt. Thea har haft en period då bara pappa duger. Visst har hon de fortfarande men inte i samma mängd. På morgonen när hon vaknar är hon jättegullig, Janne går till jobbet och barnet blir ett monster. Gör precis mottsatsen mot vad jag säger. Kommer till förskolan och hon blir såååå trevlig och glad. Hämtar henne efter 5 timmar och hon blir ett monster mot mig. Sen kör hon sin still med gap, skrik, dryg, uppkäftig, gör allt i mottsatts till vad jag säger tills Janne kliver innanför dörren. Då blir hon som ett litet lamm. Teo han bara skriker, slår och gapar på mig. Kör med sin dryga attityd mot mig och struntar fullkomligt i vad jag säger. Så fort han ser sin syster så slåss han. Försökt att prata med honom flera ggr för att se om det är något vi kan hjälpa honom med, om det är något en annan gör som han tycker är fel. Men de är som att prata med en väg.
Som mamma ska man då stå på sidan om allt detta och försöka göra rätt och fel i situationen. Till råga på detta så växer en ny familjemedlem och mina krafter är inte som förut.
Det har varit ett rent helvete rent ut sagt. Dem har verkligen lyckats att trycka ner sin mamma och jag har känt mig sååå värdelös.
När vi väntade Thea så var Teo bara året. Kommer i håg det så väl, hur han ``handskades´´ med livet. De var precis samma sak då. Jag vart knäckt av hur han var.
Samma sak nu kan jag känna. Båda barnen känner på sig att jag är trött och inte har samma ork och lust som jag haft. Dem känner ju på sig att det är en stor förändring på väg. Men för ca 14 dagar sen från ingenstans vändes livet upp och ner.
Nu är dem hur gulliga som helst mot varandra och även mot mig och Janne. Visst bråkar dem. De gör syskon. Men inte alls som förut. Nu kan man göra saker tillsammans utan att vi ska bli ovänner. Så något rätt som förälder har man väl gjort. Kan man ju hoppas i alla fall.
Kommentarer
Trackback
