teosmamma

sitter i soffan med frukosten. Har förberett för lite mer kesobröd. Behöver bara köpa keso men det gör jag när jag hämtar i skolan vid 13.

ska försöka vila en stund inför natten. Ett jobb pass väntar. Sen ledig lördag. Har tagit på mig extra pass söndag och måndag. Har tagit semester på fredag nästa vecka då thea ska till Vc med magen. Så denna månad blir de mycket sem. Även veckan efter på tisdag och veckan efter det på fredag och lördag. 

 

Barnen älskar att sova i vardagsrummet. Skulle gärna sova där jämt om dem fick men helger och lediga dagar har jag godkänt sånt. Så ikväll är det dax att vardagsrummet omvandlas till ett kaos igen 😊 

Det är roligt att barnen gör något dem gillar tillsammans men jag själv har lite svårt att se kaoset som blir är dem flyttar på bord och puff. madrasser tar plats på golvet med x antal kuddar, täcken och gossedjur. Thea ska ju helst sova med halva rummets djur 😊

Ibland bäddar dem med madrasser på golvet och ibland sover dem i soffan tillsammans. 

Men speciellt när jag jobbar så gör det inget att de blir kaos. Då är ju Janne hemma ☺️

Får sånt fruktansvärt dåligt samvete när jag åker till jobbet så då känns det bra att dem kan göra något roligt tillsammans dem som blir kvar hemma. Thea tycker de är så roligt när hon, Teo och pappa kan sitta tillsammans i soffan efter teddies har somnat och kolla på tv och äta något gott tillsammans. Brukar köpa hem en film som dem tittar på.

 

annars då?

vågen visade -0,3 kg i morse. Inte mycket men bättre än inget. BARA 1,9 kg kvar för att va i mål till min önskade operation. Men om 12 jäkligt lååååånga dagar är det dax för ett läkarbesök på plastik kirurgen. Behöver jag säga att jag har nedräkning?  Får jag ett nej där och då, då vet jag inte vad jag gör. Har redan förvarnat Janne att får jag ett nej så kommer mitt psyke verkligen att gå i botten. Kommer bryta ihop totalt. Har kämpat så pass länge nu i med och mot gångar så jag behöver verkligen något positivt just nu för att fortsätta orka. Orken men vikten börjar ta totalt slut och jag känner bara för att vräka i mig allt jag kommer över i matväg. Men samtidigt har jag en limiten spär som sätter stopp. Men den finns tyvärr inte kvar så länge till. Behöver jag säga att mitt psyke inte är det bästa just nu. Gråten sitter i halsen och vill bara komma ut. Tur jag har mina älskade barn så man kan tänka på något annat i bland. Är just när jag är själv som allt kommer över mig.